Hälsningar från Yiwu, Kina!

Jag hoppas att allt är bra med er.

Först och främst ett stort tack till alla som stöttade vår Nepal-insamling. Min YouTube-video om katastrofen nådde på något sätt över en miljon visningar – helt otroligt. Det gjorde mig både ödmjuk och djupt tacksam.

De fullständiga resultaten och rapporten från insamlingen hittar du längre ner. Tack till alla som beställde, donerade, delade videon eller bara hjälpte till att sprida ordet. Det gjorde verkligen skillnad.

Förra veckan berättade jag om vår bilresa från Yiwu till Nanjing och vidare mot Donghai – mer känt som Crystal City. Jag berättade också om den extraordinära månmarknaden för hantverkare. Om du missade det kan du läsa ikapp här.

Vi tillbringade flera dagar i Donghai och föll verkligen för de underbara, vänliga och anmärkningsvärt harmoniska människorna där.

Tomas fick så mycket hjälp när han bad om vägbeskrivningar!

Det är ingen bullrig stad. Den är inte skränig. På sina håll känns den faktiskt nästan lantlig. Kanske är det alla kristaller som håller alla så grounded och jordade. Vi var med om alldeles för många äventyr för att kunna berätta allt – men här kommer i alla fall en historia…

Crystal Citys hemliga priser

Den stora kristallmarknaden är gigantisk. Den är uppbyggd på ett liknande sätt som den enorma marknaden i Yiwu, med flera våningsplan och olika sektioner för varje tänkbart hörn av ädelstensvärlden. De flesta köparna verkade vara kineser. Jag kan faktiskt inte minnas att jag såg en enda annan västerlänning under tiden vi var där. Så för en gångs skull var det vi som var de exotiska besökarna i deras värld av exotiska produkter.

Och alla idéer! Vi såg så många nya uppslag – en helt ny vinkel på ädelstensbranschen.

Men kunde vi hitta genuint kommersiella B2B-priser? Icke.

Precis som på utomhusmarknaden kändes det som att man behövde ett hemligt lösenord, ett särskilt handskak eller möjligen en spåkula bara för att få reda på det verkliga priset. Det fanns tydligt ett lokalt pris och ett pris för utomstående. Jag har varit med om det förr. Sedan fick Coco en av sina snilleblixtar.

Coco går och knackar dörr

Coco fortsatte att peka mot de små industrilokalerna som kantsatte gatorna runt marknaden. ”Jag tror att det är bättre där,” sade hon.

Och hon hade en poäng. När allt kommer omkring har vår mångåriga leverantör Jon ingen butik inne på marknaden – han levererar till dem som har det.

Så vi gick och knackade dörr.

Vi hittade ett ställe som såg ganska nytt ut. De höll fortfarande på att ställa i ordning utställningen, och inuti såg det ut som en gigantisk lösviktsaffär för ädelstensälskare.

Det fanns lådor och tråg fyllda med trumlade stenar, större stenflisor, mikrostener och fina ädelstensdelar – plus en mycket intressant produkt som jag för stunden måste hålla hemlig.

En lugn och trevlig kvinna visade oss runt, lät oss ta bilder och svarade tålmodigt på våra frågor. När vi bad om priser började kalkylen äntligen se betydligt bättre ut. Inte helt perfekt – men definitivt intressant.

Hon förklarade sedan att hennes man faktiskt var chefen och att vi borde besöka honom i fabriken.

Var den låg?

Ute på landsbygden tydligen, inte alltför långt från Jon och hans familjeverkstad – ungefär en halvtimmes bilresa bort.

Och det var så vi hamnade skumpande längs en liten grusväg mellan bondens fält, passerade grupper av bönder som spelade kort – vilket verkar vara ett stort tidsfördriv här omkring – och stannade upprepade gånger för att fråga om vägen eftersom kartan hade gett upp. Till slut, mitt ute i ingenstans, hittade vi fram.

Där de trumlade stenarna blir till

Vi körde in på en stor innergård fylld med stenhögar och sådana där enorma fyrkantiga säckar som byggare vanligtvis använder för schaktmassor.

Men det här var inte vilket byggavfall som helst. Vid en närmare titt var säckarna fyllda med rå, dammig ametist och andra råa ädelstensmaterial, exakt så som de anlänt för förädling.

Vi strövade runt och letade efter chefen. Arbetarna på plats ledde mot oss och verkade genuint glada att se oss. Ingen stoppade oss eller såg bekymrad ut. ”Inga problem – titta er omkring.”

Några av arbetarna sorterade stenar för hand. På ett annat ställe höll några kvinnor noggrant på att knacka sönder bergkristall i mindre stycken. Från en lada längst bak hördes ett ljud som påminde om rullande åska. Naturligtvis sökte vi oss ditåt. Just som vi nådde ladan anlände chefen i sin pickup. Han var ännu en ödmjuk och harmonisk person – inte särskilt pratsam, men vänlig och mer än nöjd med att visa oss sin tillverkning av trumlade stenar.

Ladan var kantad av gigantiska, vibrerande trumlare som allihop mullrade för fullt i korus. Stenarna kan tillbringa en vecka eller mer inuti dem, där de gradvis formas och poleras. Fint slip- och polerpulver tillsätts i olika skeden för att sedan spolas bort, allt medan ett par arbetare håller igång hela den långa raden av maskiner.

I en annan lada separerade finurliga sorterings- och graderingsmaskiner de färdiga stenarna i olika storlekar. Sedan träffade vi en glad, bar överkroppad äldre herre som skötte en stor, slamrande maskin som rengjorde, sorterade och spottade ur sig de små ädelstensflisorna som används till ädelstensträd. Det var verkligen en syn för gudar. Vi tog massor av bilder och ställde frågor om allt.

”Varifrån kommer all råsten?”

Chefen ryckte bara på axlarna. ”Handlare i hamnen… och från hela Kina.”

Jag misstänker att han även köper in spillmaterial och rester från de exklusivare ädelstensverkstäderna och ger det nytt liv genom att förvandla det till mindre, prisvärda produkter. Om så är fallet gör det fullkomligt säkert stor nytta.

Arbetarna verkade avslappnade och nöjda. Det fanns baracker för deras raster, dammskydssmasker användes vid de dammiga momenten och hela stället kändes organiserat, arbetsamt och förvånansvärt harmoniskt – trots det konstanta mullret. Till slut sa vi adjö till chefen och hans team.

Det blev ingen stor säljpitch. Ingen förhandling. Faktum är att det inte var någon riktig prisdiskussion alls.

Han verkar ha läst av oss direkt. Han vinkade adjö, klättrade in i sin pickup och körde iväg.

Längre fram på kvällen fick Coco ett meddelande på WeChat.

Ingen cirkus. Ingen lång förklaring. Bara en ny prislista.

Priserna hade sjunkit med 25% till 40%.

Nu snackar vi.

Plötsligt blev flera riktigt starka produkter kommersiellt genomförbara – produkter som, om allt går enligt planen, kommer att börja dyka upp i era butiker under de kommande månaderna.

Och det inkluderar den hemliga produkten som jag är ganska säker på att dina kunder kommer att älska.

Men den håller jag tyst om ett tag till…

Tillbaka till Yiwu – och tillbaka till julen

Efter Crystal City gjorde vi den maffiga bilresan tillbaka till Yiwu på en och samma dag.

Jag skriver detta tidigt på morgonen eftersom det finns så mycket att göra här idag. Produkter ska utvecklas, prover ska kontrolleras, priser ska förhandlas – och självklart ska ännu fler dörrar knackas på.

Samtidigt, hemma i Europa, är det redan mitten av september – vilket innebär att det är dags att börja tänka på julen på allvar. Ursäkta att jag nämner J-ordet redan nu.

Men det är nu du ska fylla på lagret, förbereda dina displayer och se till att du har tillräckligt av de produkter som kommer att bära dig genom årets mest intensiva försäljningsveckor.

Gör dig en värmande dryck, kika runt i sortimentet och gör hyllorna redo. Julen har en vana att komma betydligt snabbare än man tror. I år kan en avdelning för husdjursgåvor vara en riktigt klok investering. Det gläder mig att få presentera vårt senaste varumärke… PAW pet products… Inom kort hos oss!

P.S. Nästa vecka bär det av tillbaka till Nepal. Håll utkik efter den fullständiga rapporten om insamlingen, vart pengarna går och vad ditt stöd har hjälpt oss att åstadkomma.

Nepal-insamlingen – Resultatet

Tillsammans uppnådde vi:

• YouTube-visningar: Över 1 miljon

• Total försäljning av Nepal-produkter: 317 334 SEK

• Donerat belopp: 63 467 SEK

• Ytterligare företagsbidrag: 46 533 SEK

• Totalt insamlat: 110 000 SEK

• Mottagare: Prime Minister’s Disaster Relief Fund

• Antal stöttande kundordrar: 211

Än en gång, ett stort tack. En enskild order, en delning eller ett snällt meddelande kanske inte känns så stort i stunden – men slår man ihop allt händer det fantastiska saker.

Ta hand om dig, hålla dig varm – och ha en riktigt trevlig helg!