Hälsningar från Alleppey i södra Indien!

Jag hoppas att ni alla mår bra och har full rulle under den här hektiska säsongen. Här i Indien har det varit ännu en intensiv vecka i full fart – och med nästan ingen sömn alls. Jag ska förklara varför om en liten stund…

Förra veckan berättade jag om hur vi hamnade mitt i de historiska kackerlacksprotesterna och den pappersexercis kring EU-regler som indiska hantverkare nu kämpar med. Om du missade det kan du läsa ikapp här.

Men nu har vi äntligen landat på en lugn plats. Vårt hotell ligger precis intill Keralas berömda kanaler och backwaters, och jag har sakta börjat minnas hur tystnad faktiskt låter. Men Indien och ljudnivåer… Herregud!! Äntligen lite lugn och ro.

Efter mässan flög vi till Ahmedabad i delstaten Gujarat och körde sedan vidare söderut mot Khambhat – Indiens egen kristallstad.

Ni som har följt våra brev ett tag kanske kommer ihåg vårt förra boende i närheten av Khambhat: ett ganska enkelt motell längs motorvägen, komplett med vägglöss, kackerlackor och mystiska röda fläckar på väggarna. Den sortens ställe där man sover med kläderna på och undviker att titta för noga på detaljerna.

Den här gången rekommenderade en av våra kristallleverantörer att vi skulle bo i Anand istället, cirka 40 minuter bort, på hotell ”H”. Jag kollade recensionerna. De var dåliga. Riktigt dåliga.

Men vår kontakt stod på sig, och som tur var hade han helt rätt. Stora, rena rum och supertrevlig personal – helt underbart. Ett litet varningens finger för falska negativa recensioner bara, det är ett utbrett fenomen i Indien. Vi gratulerade oss själva till att äntligen ha hittat ett bekvämt ställe för lite välbehövlig sömn.

Det fanns bara ett litet problem.

Vi hade anlänt mitt under Navratri – Gujarats stora festival för musik och dans. Och när jag säger dans menar jag inte några få personer som gungar lite försiktigt innan läggdags.

Hela staden verkade uppklädd för bröllop. Fantastiska kläder, hela familjer ute tillsammans och enorma folksamlingar som möttes för Garba-dans på gatorna och på särskilda festplatser. Flera av dessa festplatser råkade ligga väldigt nära vårt hotell.

VÄLDIGT nära.

Runt klockan tio på kvällen droppade musiken igång på allvar. Tänk dig ett rave där någon monterat bort volymknappen helt, ackompanjerat av lasrar och återkommande fyrverkerier. Enorma folkmassor.

HELA. NATTEN. LÅNG.

Och kom ihåg, Gujarat är en helt torrlagd delstat där alkohol är förbjudet. De här människorna röjde alltså loss på milkshakes och mangojuice. Vad de än stoppar i den där mangojuicen så förtjänar det en närmare granskning.

Måndag, tisdag, onsdag… varje natt under vår vistelse var hela staden igång för fullt.

Samtidigt hade vi möten med kristallleverantörer som uppenbarligen varit på samma fester, men som på något vänster dök upp pigga, skärpta och redo för affärer.

Själva kämpade vi med att överhuvudtaget komma ihåg i vilken ficka vi hade lagt glasögonen.

Men trots alla gäspningar fick vi massor av spännande arbete gjort med ädelstenarna. Det är något visst med Khambhat – kunskapen, hantverket och möjligheterna – som hela tiden drar oss tillbaka. Nästa gång ska jag dock kolla festivalkalendern innan jag kollar hotellrecensionerna.

Sedan kom vårt lilla äventyr när vi skulle köpa något att dricka.

Mr Chatterjee ville köpa lite whisky. I närheten av hotellet fanns en licensierad spritbutik som betjänade besökare med rätt tillstånd. Så Toni och jag följde med honom, i tron om att vi kanske kunde knipa en öl när vi ändå var där.

Men först behövde vi ett personligt alkoholtillstånd. Tre herrar satt bakom ett skrivbord och skötte administrationen med en sådan där behagligt långsam precision som tyder på att ingen någonsin lyckats skynda på dem.

Vi fick ta våra foton. Vi skrev på papper – jag räknade till tolv ställen. Sedan, vid rätt ögonblick, var vi tvungna att sitta framför en videokamera och vrida huvudet från sida till sida. Någonstans satt förmodligen någon och kontrollerade att jag verkligen var David och genuint hade för avsikt att dricka en öl. Ingenting verkar röra sig framåt.

Vi pratade lite med de andra kunderna, varav flera bar på amerikanska pass – mestadels indier som jobbade inom tech och var hemma för att fira högtiden. Då och då öppnade herren till vänster dörren till ett lagerutrymme och visade upp frestande pallar med öl, försvann därin och kom så småningom tillbaka med en välfylld brun papperspåse.

Allt kändes underbart hemligt för något som krävde så här mycket officiell pappersexercis.

Till slut började min entusiasm för den där ölen att svalna. ”Okej hörni,” sa jag ganska högt. ”Nu går vi. Jag håller på att helt tappa suget för den där ölen. Jag väntar faktiskt inte en sekund till.”

Vid det här laget vaknade herre nummer tre plötsligt till liv. Jag misstänker att han också haft dansfest hela natten.

”Ja, Mr David! Gå inte!”

Några snabba ord utväxlades, herre nummer ett ilade in i lagret, och vips dök både whiskyn och ölen upp.

Vid det laget hade jag skrivit på tillräckligt många intyg för att göra det helt glasklart att detta var för personligt bruk på mitt hotellrum. Jag betalade, och vi smet ut.

Toni sa att hans bolåneansökan krävde mindre pappersarbete.

Efter Khambhat körde vi tillbaka till flygplatsen i Ahmedabad och sa hejdå till Toni. Det var faktiskt lite känslosamt. Efter veckor av resande, arbete, produktutveckling och att tillsammans ha överlevt ett och annat tveksamt hotell kändes det märkligt när teamet började splittras. Han flög till Mumbai och vidare hem till Spanien. Själva tog vi ett flyg söderut till Kochi för att besöka kokosmattsfabriker.

Och nu är vi här i Alleppey, intill kanalsystemet.

Äntligen lugn och ro. Vatten, grönskar, en chans att hämta andan… och förhoppningsvis en natt där det enda som snurrar runt är takfläkten.

Jag återkommer med en fullständig rapport från den här underbara hörnan av Indien nästa vecka.

Samtidigt där hemma är Halloween strax här och julen står och väntar i kulisserna. Jag hoppas att det är full rulle i era butiker, att förberedelserna går bra och att ni hittar ett och annat användbart bland veckans erbjudanden.

Ta hand om er,