Hälsningar från Västra Java…

Hoppas att allt är bra med er! Förra veckan skrev jag från Bali om hur hantverkarna där känner av pressen – stigande kostnader, råvarubrist och det ständiga behovet av att tänka nytt kring hur saker tillverkas.

Om du missade det kan du läsa inlägget här.

Den här veckan… har vi bytt ö. Bondhan och jag tog flyget från Bali till HLP Halim – en flygplats strax söder om Jakarta som ganska underbart beskriver sig själv som ”legendarsik”… och det satte verkligen tonen för hela vår resa. Vi hade knappt landat förrän Bondhan plötsligt fick syn på en av sina absoluta hjältar som stod precis vid bagagebandet – en rockstjärna från Jamrud, ett av Indonesiens mest kända rockband.

Bondhan blev helt mållös av beundran!

En kort taxiresa tog oss till Whoosh-tågterminalen, där vi för en liten extra slant uppgraderade oss till första klass. Bara tolv säten i kupén… mycket elegant. Jag var självklart tvungen att besöka Whooshs souvenirbutik..

Whoosh är Indonesiens första höghastighetståg – och faktiskt den allra första riktiga höghastighetsjärnvägen i Sydostasien. Det kör i upp till 350 kilometer i timmen, och namnet är inte bara ljudet av något som susar förbi. Det är också en indonesisk akronym som ungefär betyder Tidsbesparande, Optimal drift, Utmärkt system. Vilket förmodligen är det bästa namnet på ett tåg någonsin. Det var bara tre stopp till slutet på vår resa strax utanför Bandung. Det var fantastiskt. Och legendartat snabbt.

Snabbt, smidigt och väldigt bekvämt – men märkligt nog också halvtomt. Under den sista sträckan av resan hade Bondhan och jag hela förstaklasskupén helt för oss själva. Det kändes en smula löjligt att sitta där som två mindre statschefer och dundra fram över Java i 350 kilometer i timmen.

Så… varför är vi här? Tja, förutom att vi alltid har velat besöka det här området. Bandung har en enorm hantverkstradition. Det är ett av Indonesiens viktigaste textilcentrum, det finns en lång historia av läder- och skotillverkning – dina skor kanske till och med kommer härifrån – och bergen och kullarna runt staden är viktiga odlingsområden för te, örter och botaniska ingredienser.

Kort sagt finns det massor av saker här som potentiellt skulle kunna bli Ancient Wisdom-produkter. Sedan kom nästa överraskning…

Bandung är bullrigt. Inte riktigt som i Indien – men definitivt mer tutande, signalerande och allmän trafikkonversation än vad man vanligtvis hör i Indonesien.

Överraskad av Art Déco!

Sedan checkade vi in på Savoy Homann Hotel. Vilket ställe. Helt oväntat.

Hotellets historia sträcker sig ändå tillbaka till 1870-talet, även om den vackra, svängda Art Déco-byggnad du ser i dag stod färdig 1939. Det ligger midt i hjärtat av Bandungs gamla stadsdel, där gatorna är fyllda av Art Déco-byggnader – vissa vackert restaurerade, andra som fortfarande väntar tålmodigt på att någon ska ge dem kärlek igen. Till och med en del av de nyare byggnaderna har utformats för att spegla samma stil… överraskning, överraskning…

Vi upptäckte snabbt att Charlie Chaplin hade en koppling till Bandung. Hotellet räknar honom till sina berömda gäster och visar stolt upp en gammal flygel som sägs ha spelats på – och tydligen dansats på – av Chaplin under ett av hans besök. Det finns till och med ett litet museum tillägnat honom i närheten.

Bandung verkar nästan ha adopterat Charlie Chaplin som sin egen.

Vi tog en promenad genom den gamla stadsdelen den kvällen, och hela platsen kändes underbart Chaplin-aktig. Varje ledigt hörn verkade rymma ett fotobås eller en liten studio där man kunde klä ut sig och ta ett fotografi i 1930- eller 1950-talsstil. Lokalbefolkningen var uppklädd för sin kvällspromenad. Par poserade under de gamla byggnaderna, familjer tog bilder, gatuerhållare underhöll folkmassorna – och alla verkar ha väldigt roligt.

Dessutom var alla supertrevliga. Det var en av de där härliga platserna där folk helt enkelt verkade glada över att vi var där.

Läderlabyrinten.

I går åkte vi till läderdistriktet Cibaduyut. Och det var något helt annat igen. Det är svårt att beskriva – men föreställ dig en labyrint av läder. Bondhan hade gjort lite research, så vi började på huvudgatan. Nästan varje butik verkade leverera till skobranschen: läderstycken, lim, sulor, spännen, skosnören, verktyg och till och med industriella symaskiner.

Sedan började vi vika av ner i de små gränderna. Vissa var knappt breda nog för en motorcykel. Bakom dörröppningar, inuti små hus och ihoptryckta i pyttesmå verkstäder fanns hundratals hantverkare som tillverkade skor och kängor.

En person skär läder. En annan syr ovandelarna. Någon fäster sulorna. Ytterligare en putsar och färdigställer. Det var som att iaktta myror som arbetade i en labyrint. Många av kängorna var förvånansvärt exklusiva och vackert gjorda – hantverksmässig design, kraftigt läder, biker-kängor och en hel del underbart rebellisk punkstil.

Och vilka underbara människor. Nästan alla ropade ”Halo!”. De log, vinkade och verkade genuint glada över att se den här strövande engelsmannen dyka upp i deras gränd. Människor bjöd in oss i sina verkstäder, förklarade vad de tillverkade och visade gladeligen upp sina maskiner och material.

Inga pampiga fabriker eller glänsande showroom – bara tusentals enskilda färdigheter som tyst samarbetar. Det är alltid där som saker blir riktigt intressanta för mig.

Men nog om det för stunden… Senare började vi fördjupa oss i Västra Javas tevärld. Det finns en stor tekultur här, hantverksteer som skulle passa perfekt in i vårt märke av Hantverksmässiga Teer i Burkar.

I dag går vi ännu djupare.

Och uppe i bergen kring Bandung upptäckte vi något annat helt oväntat – en superrik, väldigt elitistisk värld av enorma villor, fläckfria trädgårdar och eleganta restauranger som tydligen besöks av generaler, toppolitiker och några av Indonesiens mäktigaste familjer.

Minsann! Jag har aldrig sett några villor som riktigt liknar dessa. Men det ska jag berätta mer om senare.

Det finns helt enkelt för mycket för att få plats i ett enda nyhetsbrev. Teet, de botaniska ingredienserna, de mystiska bergsvillorna – och allt annat vi lyckas upptäcka i dag.

Så kanske gör jag ett extra nyhetsbrev den här veckan… eller så låter jag er vänta till nästa fredag.

Vi får se vad som händer.

Hur som helst.. Ha en legendarisk helg!