Hälsningar från... tja, kan du gissa?
Jag hoppas att ni mår bra – njuter av sommarvädret och gör bra affärer!
Förra veckan berättade jag om teblandarna i Bandung och hur jag blev vän med en taxichaufför som också var arbetslös skådespelare. Om du missade det kan du läsa ikapp här...
Nu när du tittar på de där två bilderna kanske du tänker att jag äntligen har kommit till ett helt nytt ställe – kan du gissa var?
Innan jag åkte hade jag en väldigt intressant vecka på Bali. Varje år, i samband med Indonesiens självständighetsdag, har vi en teambuildingdag på AW Advantage, vårt IT-backoffice. Årets tema var "Indonesiens hjältar". Vårt team kommer från hela Indonesien, och alla valde ut en lokal historisk hjälte från sin egen region eller ö.
Bondhan och jag installerades som domare i stil med X Factor, vilket vi nog tog på lite väl stort allvar.
Här är några av deltagarna.
Och wow... Jag blev så imponerad. Vika dök till exempel upp som Sayuti Melik – mannen som är känd för att ha skrivit rent den slutgiltiga texten till den indonesiska självständighetsförklaringen i augusti 1945. Han klädde verkligen ut sig för rollen och dramatiserade hela sceneriet briljant, sittande vid skrivmaskinen och spelade upp det spända historiska ögonblicket när ord blev en ny nations officiella deklaration. Jag gillade det valet eftersom Sayuti Melik inte var den mest uppenbara hjälten. Inte förgrundsfiguren på balkongen, utan en av de där viktiga personerna bakom kulisserna som i det tysta hjälper historien att ske.
Och alla framträdanden var sådana... tankeväckande, roliga, hjärtliga och otroligt välgjorda. Jag lärde mig så mycket – ärligt talat för mycket för att berätta om här allesammans.
Senare, efter arbetstid, anslöt personalen från vårt lager och vi gick alla ner till stranden och spelade fåniga sällskapsspel.
Det här (förlåt, jag AI-ifierade bilden lite så att du skulle förstå) – lagen börjar med en hink med vattenfyllda påsar.. de kastar dem bakåt över huvudet i en kedja och det lag som samlar mest vatten i hinken längst bak vinner.. Plaskande och skvättande där alla blir dyngsura.. så himla roligt.. Jag funderar på att föreslå det till vår nästa grillfest i Storbritannien. Väldigt teambuilding..
Och det jag lärde mig av det är detta: unga indonesier älskar inte bara sitt land – de älskar också att leka barndomslekar och göra fullständiga åsnor av sig själva för ro skull. Ingen stolthet krävs. Underbart!
Efter det var det dags att gå tillbaka till arbetsläget. Jag tillbringade de följande dagarna med att ila runt på ön, slutföra produktdesigner och lägga inköpsorder på flera serier av nya produkter. Ett par hektiska dagar, men på ett bra sätt... ett sådant där idéer förvandlas till faktiska ting. Gud, faktiskt lyckades Bodhan och jag trolla fram några riktigt spännande nya serier ur hatten.
Sedan bar det av till nästa stopp... Jag tog ett flyg från Bali – vulkanen där uppe är Mount Agung som syns när planet svänger runt ön – och flög vidare med Batik Airways till... ja, faktiskt Kuala Lumpur. Jag gör en årlig hälsokontroll här på Gleneagles Hospital, bara för att försäkra mig om att alla mina åldrande kroppsdelar fortfarande håller ihop ganska bra. Än så länge verkar jag vara mer eller mindre i drift.
De nya Samsung Fold- och Flip-telefonerna lanserades också i Malaysia, och jag var lite sugen på att titta närmare på den nya passformade, så jag drog iväg till Pavilion, det storslagna centrala köpcentret. Men som det så ofta händer blev jag fullkomligt distraherad. Inne i köpcentret ligger Tokyo Street, ett helt område fyllt med oberoende japanska handlare.
Wow. Presentartiklarnas paradis. Jag strosade omkring som i dvala. Jag har aldrig varit i Japan – inte än – men om de butikerna är ett tecken på vad som väntar tror jag att jag kan vara i farozonen när jag väl åker dit. Så många härliga små detaljhandelsidéer. Så mycket charm. Så mycket omsorg i skyltningen. Och en butik i särklass fick mig att stanna upp tvärt.
En butik som säljer lyckokatter. Katter för alla tillfällen. Varje färg med sin egen innebörd. Varje tassposition med ett eget... tasssyfte. Förlåt.
En ungtjej förklarade alltsammans så förtjusande att jag förstås slutade med att köpa någonting. Och av en ren tillfällighet hade jag nyligen gjort om vår egen sida för lyckokatter. Spana in den.
Så där stod jag i Kuala Lumpur, på en japansk shoppinggata, och gjorde lite oväntad live-marknadsundersökning. Och jag gick därifrån med tanken... Varje presentbutik borde ha en avdelning med lyckokatter.
Hur som helst hade vi förmörkelsen, och jag hoppas att du kunde njuta av den om du hade möjlighet.
Värmeböljorna fortsätter, de berättar att det är varmt även på nätterna... Storbritannien är varmare än Spanien... så ta hand om er och drick mycket vatten.
Och under tiden rullar AW Grand World Tour vidare – med nya platser, nya produkter, nya berättelser och, såklart, massiva dagliga rabatter.
Jag gillar verkligen hur allt hänger ihop... ett teamfirande av indonesiska hjältar, en intensiv period av ny produktutveckling på Bali, en vulkan utanför flygplansfönstret och sedan en oplanerad promenad genom ett mini-Japan mitt i Kuala Lumpur. Det är veckans höjdpunkter!
Det är det som är glädjen med den här resan. Man vet aldrig riktigt vad nästa lille överraskning blir.
Nästa vecka... en ny plats och nya uppdateringar.
Ta hand om dig. Ha en fantastisk helg!
Tills nästa vecka,
