Hälsningar från Katmandu…

Jag skriver detta i morse från en stad – och ett land – som fortfarande befinner sig i chock.

I onsdags utlöste ett massivt ras högt upp i Himalaya en otänkbar vägg av is, vatten, sten och bråte som störtade ner genom dalarna nedanför. Bilderna är skrämmande, och medan räddningsteamen fortsätter sitt arbete börjar katastrofens verkliga omfattning klarna.

Här i Katmandu går det att ta på stämningen. Nästan alla verkar känna någon som drabbats, eller känner någon som fortfarande väntar på besked. Våra tankar går till de familjer som förlorat sina nära och kära – och till alla dem som fortfarande söker och hoppas.

Det känns märkligt att fortsätta skriva om affärer och klangskålar efter en händelse som denna. Men det bästa vi kan göra är kanske att fortsätta stötta de människor, familjer och små verkstäder vars försörjning beror på arbetet som utförs här. Förra veckan berättade jag om mitt möte med den fantastiska klangskålsfamiljen i Katmandu (om du missade det kan du läsa det här…).

Den här veckan, i onsdags morse (innan de förfärliga nyheterna), åkte vi för att se var skålarna faktiskt tillverkas. Tidigt på morgonen tog Bicky och jag en taxi till en mötesplats i utkanten av Katmandu, där ägaren Mr Suman plockade upp oss. Han förklarade att tillverkning av klangskålar är en väldigt bullrig historia – och att verkstäderna inte längre tillåts i tättbebyggda områden. När jag väl fick se processen förstod jag helt och hållet varför!

Vi körde ut bortom staden, förbi en plats som heter Bungamati och in i en fantastiskt grön dal. Efter Katmandus buller och kaos var det en så fridfull plats man överhuvudtaget kan tänka sig.

Gömd där låg Mr Sumans lilla fabrik. Skålarna börjar sina liv som enkla metallskivor. Mr Suman förklarade att fem olika metaller först smälts samman i en annan verkstad, för att sedan valsas till plåtar och skäras ut till skivor i exakt rätt storlek.

Tre skivor åt gången hettas upp i en fläktdriven eld i hörnet av verkstaden. Inskuren i skorstenen ovanför finns formen av en Shiva-dolk – uppenbarligen en viktig del av traditionen och skyddet för arbetet.

Skivorna måste hettas upp till exakt rätt temperatur. Är det för svalt rör sig inte metallen som den ska. Är det för varmt kan den spricka.

När eldmästaren bedömer att ögonblicket är rätt drar han ut de glödande skivorna med en lång tång, staplar dem och placerar dem skickligt över en metallform. Därefter kliver tre män fram med enorma hammare… Bang! Bang! Bang!

Alla tre slår i perfekt rytm och roterar långsamt runt metallen medan de arbetar. Steg för steg börjar en skål ta form.

Det var häpnadsväckande att se på – och lite skrämmande. En enda sekunds felslag skulle få hamrarna att krascha i varandra och slunga iväg den heta metallen över verkstaden. Ändå arbetar de otroligt snabbt, eftersom de bara har några få dyrbara minuter på sig medan metallen håller exakt rätt temperatur.

Den halvbanade skålen läggs tillbaka i elden två eller tre gånger, för att sedan återvända till hamrarna tills den slutliga formen uppnås.

Därefter följer slipning, stämning och finjustering. Till sist flyttas skålen till ett separat rum för polering och putsning, tills den matta, hamrade metallen börjar stråla.

Varje steg kräver mångårig erfarenhet. Skålens storlek och form spelar roll, men det gör även metallens tjocklek, hamringen och den slutliga stämningen. En vacker klangskål tillverkas inte bara – man lyssnar på den, justerar den och väcker den gradvis till liv.

Sedan berättade Mr Suman något som jag tyckte var helt underbart: Männen som arbetar med elden och hamrarna är traditionellt hinduer. Männen som sköter poleringen och ytbehandlingen är muslimer. Mr Suman, hans familj och många av hans kunder är buddhister.

Mr Suman

”Vi kommer alla bra överens”, sade han. ”Vi är goda vänner.”

Och där var det – hinduer, muslimer och buddhister som alla arbetar tillsammans för att skapa något vars hela syfte är fred, läkning och harmoni.

En vecka då Nepal har bevittnat en så förfärlig förstörelse kändes den där lilla verkstaden i en fridfull dal som en påminnelse om något viktigt. Olika händer, olika tro och olika färdigheter – som alla arbetar i samma rytm för att skapa ett enda vackert ljud.

Bang! Bang! Bang!

Kanske kunde världen lära sig något från Mr Sumans klangskålsfabrik.

Viktiga nyheter från Nepal…

Vi har nu tagit ett stort kliv framåt, och tisdagen den 25 augusti utsåg vi officiellt Bicky – vår långvariga leverantör av Lokta-papper – till Ancient Wisdoms inköps- och koordineringsagent i Nepal.

Bicky kommer att arbeta tätt tillsammans med vår betrodda speditör, Mr Padam på Oriental Cargo Services, för att hjälpa oss samordna leverantörer, förbättra kvalitetskontrollen och göra våra sändningar från Nepal snabbare, smidigare och säkrare. Kraven för att importera produkter till EU och Storbritannien blir tuffare för varje år. Produktinformation, material, tester, förpackningar och dokumentation måste alla kontrolleras och organiseras korrekt. Bicky kommer att hjälpa oss att hantera detta direkt på plats, innan varorna lämnar Nepal.

Detta innebär att vi kan arbeta med fler små producenter, utveckla fler unika produkter och – viktigast av allt – säkerställa att allt når våra lager i det skick och med den standard som våra kunder förväntar sig.

Givetvis behövde en så viktig utnämning firas ordentligt, så Bicky, Mr Padam och jag gick ut och åt middag på en koreansk restaurang i Katmandu. Koreansk mat… för att fira ett nytt Nepal-kapitel… för ett brittiskt grossistföretag. Väldigt Ancient Wisdom, helt enkelt.

Detta har varit en av de mest intensiva veckorna under hela resan. Verkstäder, klangskålar, Lokta-papper, textiler, förpackningar, produktutveckling och vad som känns som oändliga koppar te. Det är några riktigt spännande planer som börjar ta form här – även om jag tror att jag kan behöva några lugna timmar bara för att smälta och strukturera allt.

Snart är det dags för mig att resa vidare.

Nepal har gett mig långt mycket mer än bara nya produkter och affärsidéer. Det har påmint mig om att det bakom allt vi köper och säljer finns människor – familjer, vänskapsband, traditioner och hantverksskicklighet som förts vidare i generationer.

Den här veckan har också påmint oss om hur snabbt livet kan förändras.

Så från Katmandu går våra varmaste tankar fortfarande till alla som drabbats av denna förfärliga katastrof. Och vår djupaste respekt går till räddningsarbetarna, de frivilliga och helt vanliga människor som hjälper varandra genom de mörkaste av dagar.

Nästa fredag skriver jag till er från en ny plats…

Men jag kommer att ta med mig en liten del av Nepal – och kanske kommer jag, någonstans i bakgrunden, fortfarande att höra de där tre hamrarna falla i perfekt takfast rytm.

Bang. Bang. Bang.

Ta hand om er, var rädda om varandra – och ha en riktigt fin helg.