Hälsningar från Kathmandu!

Hoppas att allt är bra med er och att affärerna rullar på. Jag är tillbaka efter en månad på resande fot, och den här gången har jag Tomas och Toni med mig.

Förra veckan delade jag en historia från Crystal City i Kina – om vårt möte med den ödmjuke och lågmälde chefen för en trumlade stenar-verksamhet. Om du missade det kan du läsa artikeln här.

Efter vårt äventyr i Crystal City väntade den långa bilresan tillbaka till Yiwu. Tio timmar på vägarna, där Tomas och Coco delade på körningen. Vägarna var i absolut toppklass, med enorma broar och tunnlar längs hela sträckan. Uppkopplingen var dessutom så bra att jag kunde arbeta helt obehindrat från baksätet på min laptop. Kinas infrastruktur ligger verkligen steget före...

Väl tillbaka i Yiwu begav vi oss raka vägen till marknaden. Det fanns enormt mycket att göra, men tack vare det trevliga och effektiva folk vi mötte, en stad där du kan hitta precis vad som helst, samt lite AI-hjälp på traven, lyckades vi uträtta nästintill övermänskligt mycket på bara sju dagar.

Här är ett litet smakprov på vad vi har jobbat med. Men hysch... vi håller det mellan oss så länge.

Sedan var det dags att resa vidare. Det finns inget enkelt sätt att ta sig från Yiwu till Kathmandu; hur man än vrider och vänder på det hamnar man med en lång mellanalandning någonstans. Vi tog ett sent kvällsflyg med China Southern till Guangzhou och landade runt midnatt, med nästa avgång klockan 08:00 morgonen därpå.

Jag hade sett några sovkapslar på flygplatsen tidigare. Runt 250 kr för natten, bokningsbara online och bara ett par minuter från säkerhetskontrollen. Helt perfekt, tänkte jag.

Tja, föreställ dig en fällbar stol inuti en tunn plastlåda. Precis tillräckligt med utrymme för att kunna vrida på sig. Ingen ljuddämpning att tala om. Flygplatsutrop, städmaskiner och små prasslande ljud som min trötta hjärna bestämde sig för måste vara råttor. Förmodligen var det duvor.

Varken Tomas eller jag fick en blund i ögonen.

Haha, men skit i det. Jag kunde i alla fall arbeta. När morgonen väl kom var vi igenom säkerhetskontrollen och på väg mot gaten på bara några minuter. Ännu en flygning med China Southern, den här gången fem ganska behagliga timmar till Kathmandu. Det verkar nästan som att jag börjar bli en stamkund på den sträckan.

Bicky, vår nya agent i Nepal, mötte oss när vi landade, och det var första gången Tomas träffade honom. Det första vi lade märke till var hur tyst allting kändes. Efter den senaste katastrofen har turismen tydligt drabbats även här. För en plats där så många är beroende av besökare för sin försörjning får den tystnaden sina egna konsekvenser.

Toni, vår kille från Spanien, anlände morgonen därpå. Så nu är vi alla tre här tillsammans med Bicky, redo för nästa del av äventyret. Jag berättar hur det går för oss nästa fredag!

Det är skönt att vara tillbaka i Kathmandu, även om det är svårt att se staden utan att tänka på alla dem vars liv har vänts upp och ned. Än en gång ett stort tack till alla er som stöttade vår Nepal-insamling. Er omtanke betyder oerhört mycket, och vi kommer att fortsätta göra vad vi kan.

Ta hand om er, och allt gott,